Det hela började med att båda hissarna i vårt hus hade fastnat! Som vanligt var vi lite sena och vi började ta oss ner för trapporna. Att gå ner sju våningar med två barn och en barnvagn är rätt svettigt! Men till slut kom vi ner och började gå mot bussen, då upptäcker jag att Vilmers gosekanin Justus inte ligger i vagnen och det är mest troligt att vi tappat honom någonstans under vår trappfärd.
Så det blir bara att gå tillbaka och knata upp för trapporna igen, svettig, stressad och något irriterad hittar jag kaninkraken på femte våningen!!! Och sen ner igen för alla trapporna och försöka samla ihop småkillarna som väntat i farstun. Vi börjar springa mot bussen som står vid hållplatsen men såklart hinner den åka precis framför näsan på oss.
Då tänkte jag några väl valda ord och tog ett djupt andetag medan vi väntade på nästa buss. Men Albin kom till skolan med 2 minuters marginal och det var en utmattad och svettig mamma som sedan satte sig på bussen med begynnande huvudvärk.
Resten av dagen flöt på bra, sista dagen på praktiken, Luciatåg på Vilmers dagis (dom små godingarna är ju fantastiska i sina tomteluvor och luciakronor), och på kvällen en mysig fika med bästa Jenny och efter morgonens träningspass i trapporna unnade jag mig en smarrig kanelbulle. Ett väldigt bra avslut på en stressig luciamorgon.
Julkänslorna lyser dock med sin frånvaro hos mig just nu :-(
Published with Blogger-droid v1.7.4
Bra jobbat Karro! Jag hade nog börjat snyfta redan när jag insåg att jag tappat gosedjuret på vägen :)
SvaraRaderaHoppas att det examinerande samtalet gick bra!
Direkt när jag kom upp till mitt vinterland kom julkänslorna tillbaka igen. Tänk vad snö kan göra mycket :)
Kram!